Jag har väntat på dig

Jag Har Väntat Så Länge På Dig: B: Tankelek Reviews Add Review [r7482485] Release. Edit Release New Submission . Add to Collection Add to Wantlist Remove from Wantlist. Marketplace 0 1 For Sale from $2.86. Buy Vinyl Sell Vinyl ... Ma chérie Lyrics: Hej du, jag har väntat på dig / Och jag har stått vid blåa linjen när de väntar på dig / Den här perrongen har byggts om och alla väggar målats om / Men jag är hemma ... Listen to Jag har väntat på dig by Vikingarna - Kramgoa låtar 1. Deezer: free music streaming. Discover more than 56 million tracks, create your own playlists, and share your favourite tracks with your friends. Jag har väntat på dig. Jag har väntat på dina djupblå ögon, jag här ventat på din röst. Jag har väntat på ditt liv och mitt. Jag har ventat på dej som jag längtar till den nya dagen. Då får jag träffa dig. Jag kenner din värme och din omtenksamhet. Du är den som får mig att le. Ja har väntat på dig i alla mina år. JAG HAR VÄNTAT PÅ DIG av INGER-LISE ANDERSEN-RYPDAL. Se musikvideo och lyssna på låten. Se hur länge låten låg på topplistorna. Listen to Jag har väntat på dig on Spotify. Vikingarna · Song · 1975. Yo, äntligen är veckan över! SOM jag väntat. Jag börjar jobba på måndag och hela veckan har gått så fort. Jag har längre retat mig på min utväxt i hårbotten men varit så besviken på den frisör jag gått till dom senaste två gångerna eftersom jag inte blivit riktigt nöjd. Jag har alltid så svårt… Hej du, jag har väntat på dig Och jag har stått vid blåa linjen här och väntat på dig Den här perrongen har byggts om och alla väggar målats om Men jag är hemma i betong, så jag har väntat på dig Men det är många fler som sitter här En gammal man berättar att han en gång Kysst sin sin första kärlek här vid trappan där Jag har väntat på dig - Insp. 1979 é uma música popular de Eddie Meduza Crie seus próprios vídeos do TikTok com a música Jag har väntat på dig - Insp. 1979 e descubra 0 vídeos feitos por criadores novos e populares. Jag har väntat på dig, a song by Erik Lihms Orkester on Spotify. We and our partners use cookies to personalize your experience, to show you ads based on your interests, and for measurement and analytics purposes. By using our website and our services, ...

[ᗅᗺᗷᗅ] I've Been Waiting For You (Multilingual versions)

2020.08.02 05:42 Fabangelosanto [ᗅᗺᗷᗅ] I've Been Waiting For You (Multilingual versions)



submitted by Fabangelosanto to ABBA [link] [comments]


2020.06.07 15:34 Alajv3 #Iksdagenval4 Allan Palmblad talar på Rådhustorget i Umeå

Allan går upp på scenen som står uppställd utanför Rådhustorget till tonerna av "Starkare tillsammans" från valrörelsen 2018, stämningen är på topp!
Kamrater, mötesdeltagare, umebor.
Det finns en musikgrupp norr om oss som heter Euskefeurat. Många av er känner säkert till dem då få band har porträtterat den norrländska folksjälen i musikform så bra som den gruppen.
Hur som helst har de en låt som heter "Länge har vi väntat" och jag tänkte att jag skulle läsa några rader ur texten från den låten. Ni får ursäkta mig för att jag inte sjunger men om jag skulle sjunga så skulle jag riskera att vi hamnade under riksdagsspärren här i Västerbotten och det vill vi ju inte.
Skratt från publiken
"Hör upp nu Moder Svea, här är en bulletin
Ifrån norra norrland, din fattiga kusin
Nu kan vi inte längre bevilja dig kredit
Och tro inte mer att vi bönar och ber
Nä nu säger vi "ta hit".
För länge har vi väntat, men nu har det gått dithän
Att nu så får du lov och ta och öppna portmonnän
För vi som bor här uppe i Norrbottens Län
Vi är inte så pigga att ligga och tigga på våra bara knän"
Det är en mycket vacker låt som jag hoppas att ni lyssnar på när ni kommer hem för min politiker-röst kommer aldrig att kunna ge rättvisa åt ett sådant fantastiskt stycke musik.
Iallafall. Som ni förstår handlar låten ganska mycket om exploatering av Norrland, främst Norrbotten då. Senare i låten sjunger de exempelvis hur staten tog både skog och malm från Norrbotten, samt byggde vattenkraftverk i älvarna. Det här är viktigt för vi har precis som Norrbotten oerhört viktiga naturresurser som vi inte får ta del av när det kommer till kritan just för att företagen och staten sitter i Stockholm.
Och det här kan irritera mig så in i norden faktiskt.
När vi höjer våra röster om att Norrland borde få förbättrad välfärd eller infrastruktur och så vidare kan vi ofta från stockholmshåll få höra att vi ska sluta tjata. När vi börjar fundera på om vi kanske till och med borde vara självständiga så får vi höra att vi aldrig hade klarat oss utan skattemedel från Stockholm. Okej. Ska vi göra ett experiment? Om vi blir självständiga, vilka naturresurser ska Stockholmarna casha in på då? Och var ska de få all sin el ifrån? I "Länge har vi väntat" finns t.ex textraden "För vi kontrollerar strömmen till var femte väggkontakt" och det ligger något i det.
Poängen med det här talet är inte att Norrland måste bli självständigt men det är faktiskt så att vi behöver bli lite mer regionala och speciellt i norr måste vi få ta del av avkastningen från våra naturresurser.
Det som gör mig å ena sidan mörkrädd men som också får mig att skratta är att Folkpartiet på riktigt går ut med det här som deras vallöfte. Visar valaffisch från Folkpartiet
Liksom.
Vad.
I.
Helvete.
Hur kan man vara så verklighetsfrånvänd att man har som ett av sina största mål med sina eventuella framtida mandat att stärka Stockholm? Det finns så extremt mycket platser i Sverige som hade varit så så enormt mycket större behov av att stärkas, men Folkpartiet väljer att lägga krut på Stockholm.
Och det här, kära norrlänningar, är ett tydligt bevis.
Det är ett tydligt bevis på att Folkpartiet inte är ett parti för alla. Folkpartiet är ett parti för de som bor i de stora städerna i söder. För varför fokusera på de verkliga problemen som finns i de mer glesbefolkade delarna av landet när man kan fiska enkla röster i storstäderna.
Nä.
Socialdemokraterna kommer alltid att stå upp för Norrland och en röst på Allan Palmblad är en garanterad röst för att Norrland ska representeras i parlament och förhoppningsvis även fortsatt i regeringen.
Till massiva hurra-rop går Allan vinkandes av scenen och delar tillsammans med de andra sossarna ut flygblad och pratar med väljare.
submitted by Alajv3 to IksdagenValrorelse [link] [comments]


2019.12.11 21:24 Norci Stockholm-meetup nu på lördag, 14/12, kl 19:00.

Dagen ni alla väntat på är äntligen här, då var det dags igen att supa bort vardagsproblem tillsammans med härligt folk från Sweddit! Vi ses som vanligt på.. vette fan faktiskt. Kom med förslag på något lagom billigt ställe som garanterat har plats för ~15 pers nu på lördag, och kolla tråden samma dag för det slutgiltiga platsen.
Det är iaf kl 19:00 som gäller!

Edit: Vi ses på Copperfields Fridhemsplan. Om det blir fullt där drar vi till något hak i närheten, så håll ett öga på tråden!

FAQ:
Hur länge brukar folk stanna? - Sent.
Ålder? - Typ 22-30. Plus minus fyra.
Hur hittar jag er? - Exakta placering kommer när vi är väl på plats. Kom bara in och se lite vilsen ut så vinkar vi till dig. Alla som drar en "Jag kom in, tittade runt, inte såg någon och gick hem" blir perma-bannade.
Får man dricka annat än öl? - Ja, öl är bara en social konstruktion.
Är det okej att komma lite senare? - Ja. Men helst inte för att jag får ångest av att vara först på plats och ensam.
submitted by Norci to sweden [link] [comments]


2019.11.29 18:21 Baby_Bamba Då kör vi!

Många av er har väntat alltför länge på nylanseringen, men nu är det äntligen dags! :) Det är ni användare som är forumets pulserande hjärta, så se till att fylla det med så mycket material och diskussioner som möjligt! Sprid även gärna ordet till alla Gnagare ni kan nå ut till, såväl på som utanför reddit! Ju fler desto bättre!
Annars är min tanke bara att forma och fylla forumet efter medlemmarnas önskemål, så föreslå gärna era tankar och idéer i kommentarsfältet nedan eller via PM.
submitted by Baby_Bamba to AIK [link] [comments]


2018.10.18 22:53 atnop Vi måste sluta springa till den nyöppnade kassan, Sverige.

Kära landsmän!
Jag är en bitter man som fyller 30 om några år och jag måste sprida mitt budskap till er för att få bukt på min bitterhet.
Du står på ICA och kön är lång. Du har kanske väntat i tre plågsamma minuter och nu är det bara två individer framför din plats i kön. Plötsligt öppnas kassan till vänster varpå en hord av människor som står bakom dig i kön rusar fram till den nyöppnade kassan. Detta fenomen upprepas varje gång det är kö och en ny kassa öppnas.
Jag tycker fan att detta är ociviliserat och under vår värdighet som svenskar. Vårt samhälle präglas av samarbete och jämställdhet. Här gör vi rätt för oss och roffar inte åt oss köplatser som tillhör någon annan.
I min dröm om Sverige skiftar vi kassa enligt blixtlåsprincipen. Ordningen skall upprätthållas.
Tacksam för konstruktiv diskussion.
submitted by atnop to sweden [link] [comments]


2018.08.07 23:25 Ecleptomania Kapitel 1 - Resans början [Chapter one - Swedish, non-translated]

“Gå idag? Det är ju lervälling ute, min skrud kommer att bli helt smutsig. Har ni någon aning om hur svårt det är att få ur lerfläckar ur det här materialet? Vi kommer inte ta oss fram till Pilaz snabbare för att vi går idag, det regnar ju fortfarande. Nej fan, jag stannar hellre här ett par dagar till, vi har bra mat här i värdshuset och det finns en ny kvinna att ta i sin famn varje kväll. Ska vi verkli-” Han tystnade när dem andra som satt runt det runda bordet stirrade ilsket på honom. Han svalde sina sista tuggor av mat i tystnad samtidigt som han, precis som dem andra såg misstänksamt runt omkring sig i värdshuset. Det var fullt av människor här, han kände sig inte bekväm med situationen, förutom Sodor så var han den enda felyan i värdshuset och Sodor låg uppe i sin säng fortfarande.
“Ja, men... “ Han suckade djupt och tog sin sista klunk vin samtidigt som han tittade ilsket på en gammal man som satt och skakade huvudet med en min på sitt ansikte som om han hade ätit något ruttet. “Jag ska bara upp och packa mina saker så kan vi röra på oss, är ni nöjda då?” Dem andra runt bordet sa inget utan nickade bara på sina huvuden. Quin var inte ett säkert land för dem att stanna i och det visste han också. Felyan suckade och började ta sig den långa vägen upp för trapporna för att komma till sitt rum.
Han smällde igen dörren bakom sig och suckade ännu en gång samtidigt som han lutade sig mot den gnisslande sängen. Han såg sig omkring i rummet som hade blivit hans hem den senaste veckan, de hade legat lågt här för att undvika kungens hantlangare, men det verkade som om dem var sällskapet på spåret. Han suckade ännu en gång och drog sina händer genom sitt långa röda hår. Han reste på sig och såg sig i spegeln som hängde från väggen, han var blek och mager, han var inte gjord för att vara på resande fot. Han hade svarta ringar under sina ljusblå ögon, han hade inte kunnat sova ordentligt under hela veckan.
Han ryckte till när det plötsligt knackade på dörren. En mörk röst hördes genom dörren. “Kom nu! Vi måste gå!” Ännu en suck smet ut från hans inre och han hörde sig själv säga “Ge mig ett ögonblick så ska jag bara packa klart. Gå ut ni så länge så kommer jag strax.” Han hörde hur fotsteg rörde sig bort mot grannrummet och hörde tydligt bultandet på Sodors dörr. Han samlade ihop sina kläder och sållade ut sina resekläder bland byltet som han sen tryckte ner i sin stora gröna ryggsäck. Han slängde på sig sin svarta resemantel efter att han tagit på sig en enkel vit tunika och ett par svarta byxor. Det regnade men det fick han överleva, han ville inte få sin skrud blöt. Några minuter senare så hade han gått ner och ut igenom dörren.
Det var en grå dag i den lilla staden i utkanterna av Quin, dem stenlagda gatorna var tomma av gudabarn som sökt sig till värmen och tryggheten inomhus. Felyan såg upp mot himmelen och kände det friska regnet falla ner på hans ansikte. Han harklade sig och såg på sina resekamrater som stod och väntade på honom, alla utom Sodor. De två människorna mötte hans blick, ingen utav dem såg speciellt glada ut, delvis så var det hans fel att dem var på resande fot. Han drog upp sin luva så att den täckte huvudet och gick ut i regnet mot sina vänner. “Vart är Sodor?” Han ställde frågan med en nedslagen röst, som nästan dränktes i ljudet av det fallande regnet.
Bifrosten, den gigantiska krigaren, gruppens muskler, svarade kort. “Sodor är på väg.” Felyan såg upp på Bifrosten, försökte möta hans ögon men jätten vek undan sin blick och såg tillbaka mot tavernan som dem alla spenderat den senaste tiden i. Alven försökte istället med den andra människan, han hade inte känt honom lika länge, bara ett par veckor, han visste knappt hans namn eftersom människan var helt upptagen med att uppvakta Bifrosten. När dem hade blivit bannlysta från landet och fått konungens män skickade efter sig så hade den här människan svurit sin lojalitet till Bifrosten. Han beskådade mannen, han var en stark människa, en vapensmed som slagit följe med dem för att han var övertygad om att Bifrosten var den bästa krigaren på Noordhland.
Felyan såg sig runt där dem stod och väntade i regnet, han hade ingen aning om vad staden som dem var i hette, för att den här hålan kunde knappast ha ett namn. Staden, som till närmast var mer en by än en stad var grå och tråkig, dem trånga gångarna mellan stadens hus var fyllda av skräp, lösdrivare som inte hade någon annanstans att sova och kullerstenar som var så dåligt placerade att man lätt kunde stuka foten om man trampade fel. Husen var inte heller en vidare syn, dem flesta husen var byggda i trä och hade sluttande tak, lagda med stenplattor, men det var mer en regel än ett undantag att husen var lagade med vilket material än ägaren kunnat få tag i. Kriget hade slagit den här staden hårt, det var i stort tomt på gudabarn i och med konungens rekryterings order.
“Så…” Felyan harklade sig igen. “Anskar… Vi har inte pratat så mycket sen du slog följe med oss.” Han sträckte lite på sig och det knakade till i ryggen, han rös till lätt av ljudet och känslan som knaket lämnade efter sig. Sedan så försökte han möta människans blick, men Anskar drog bara lätt efter andan, som en trött förälder och även han lade sin uppmärksamhet på dörren. “Jag tänkte, om det inte är för mycket besvär, jag har en ta-”. Felyan han inte avsluta sin mening innan ljudet av en trädörr som nästintill exploderade avbröt honom, chockad så vände han sig om för att se vad som hänt. Innan han hunnit vända blicken mot tavernan så såg han Bifrosten som skrockade lätt och skakade på huvudet.
Dörren till tavernan hade sparkats upp och flugit av sina gängor, från insidan av tavernan hördes skrik efter hjälp och i dörröppningen så syntes en felya utan like, Sodor Vani’a, klädd från topp till tå i sin svarta rustning, han bar sin hjälm under armen. Sodors bleka, nästan vita hud gav en stark kontrast till den mörka rustningen. Skriken från insidan av tavernan tystnade när Sodor vände sin blick in mot folket, han fnös till, spottade på golvet och gick ut till sina reskamrater. Felyan log mot sin rasfrände, lade handen på hjärtat och bugade lätt. Sodor besvarade hälsningen och vände sen sin uppmärksamhet mot dem två människorna.
“Varför i namnet på allt som är oheligt ska vi gå idag för?” Sodors röst var kall och ljusare än vad hans kroppsbyggnad skulle göra en beredd på. “Det regnar, det blåser och jag…” Felyan suckade och slutade lyssna, han visste att Sodor inte kunde övertala Bifrosten att stanna så han började istället att observera omgivningen, det var fortfarande väldigt stilla utom det eviga regnet, men han kände sig obekväm, det var något som var fel, något han inte kunde sätta sitt finger på. “Kencala, vill du också att vi ska dra iväg idag?” Han vände sin blick mot Sodor när han hörde sitt namn nämnas. Kencala suckade djupt och såg på sällskapet, han nickade som svar.
Sodor verkade missnöjd men gav efter och vände sig i tystnad bort från dem andra och började mumla något för sig själv. Kencala såg på Bifrosten, som också verkade orolig, som om det var något fel. “Det är någon som övervakar oss” sa Kencala och mötte för första gången på veckor, Bifrostens blick. Bifrosten knäppte upp spännet som bar upp skölden på ryggen och spände sakta den runda skölden på sin arm. Kencala knäckte lederna i sina fingrar, en dålig vana som han hade, ljudet från lederna dränktes dock i ljudet av regnet som öste ner. Sodor och Anskar såg på varandra och vände sina blickar mot torget och de trånga gatorna, sökandes efter vad det var som kanske övervakade dem.
Kencala skakade på huvudet och harklade sig. “Jag tror inte det var något, jag hade nog fel, men vi borde gå, vi har stannat här för länge, det är inte långt kvar tills vi är ute ur Quin”. Dem andra nickade som svar och med tysta steg så började dem sakta röra sig ut ur den gråa staden. Dem vandrade i tystnad en lång stund, det enda ljudet som hördes ovan regnet var Sodors rustning när hans fötter mötte marken. Bifrosten gick först, sköld redo och med sitt spjut i den andra handen. Kortsvärdet som var säkrat i en skida slog i takt mot benet med var steg han tog. Kencala var som i en egen värld, han tänkte inte, han gick bara, med blicken fäst på svärdet framför honom. Han hade sett Bifrosten använda det där svärdet i kriget, ett krig som vunnit honom mycket ära, men som för Kencala skulle betyda bannlysning från den plats han kallat hem.
Anskar gick också framför honom, en stor Noran från den kalla norden, också beväpnad med ett svärd, men han var inte en erfaren krigare, inte som Bifrosten och Sodor i alla fall. Bifrosten hade berättat för Kencala att det var bra att ha med sig en smed, som kunde hålla vapen och rustningar i gott skick. Kencala hade då bara nickat till svar och accepterat att den här människan skulle slå dem följe. Hur hade han kunnat neka Bifrosten, han var ändå delvis skyldig honom sitt liv.
Kencala vände upp blicken från Bifrosten och såg bakom sig, Sodor gick längst bak, försjunken i sina egna tankar. Hans stora tvåhandssvärd som han hade på ryggen var säkrat med en läderrem och det kortare svärdet bar han i sin skida i högerhanden. Han var den som förlorat mest på bannlysningen, han hade gått från en man med inflytande och en mäktig adelstitel, till en legoknekt. Kencala kände sig skyldig, dem hade inte blivit bannlysta om det inte var tack vare honom, men Sodor hade bara skakat på huvudet när han försökt be honom om ursäkt. Sodor hade bott i Quin i över tre måncyklar, han hade etablerat sitt hem där och Kencala hade fått äran att tjänstgöra honom på hovet. Men allt var förlorat nu, landsförvisade och med ett pris på sina huvuden så fanns det inget mer att göra än att ta sig ur Quin.
Han suckade och försökte komma på något att säga för att bryta den monotona tystnaden, men det var inget som han kom att tänka på som kunde göra den här situationen bättre, han hoppades bara att Bifrosten i framtiden skulle förlåta honom. Men det var ingen ide att försöka tvinga den ursäkten ur Bifrosten, så mycket visste han om den mannen. Men han visste inte så mycket om Bifrosten utom vad han var för något, jätten hade svurit sin lojalitet till Sodor för bara ett år sedan. Det hade blivit en stor uppståndelse på hovet när denna enorma man, denna stern, hade kommit in i fortet, obehindrat, fullt beväpnat och svurit sin trohet till greven.
Kencala hade inte protesterat när Sodor hade frågat honom om råd gällande att ha en stern på hovet. Tvärtom, han hade ivrigt sagt åt Sodor att acceptera sternens gåva, eftersom han visste redan då att det hade kunnat göra greven väldigt mäktig. Det fanns inte många av Bifrostens folk på Noordhland, dessa mänskliga giganter. Kencala hade bara sett två andra sterner i sin livstid innan Bifrosten kommit till hovet och alltid blivit fascinerad av deras fysik. Det fanns ingen stern som var under två meter i längd och det fanns inte bättre krigare på hela kontinenten än denna storväxta människoart, utom möjligtvis Regaterras elitgarde, men dem var bara ett rykte som ingen kunnat bekräfta under dem senaste århundradena, en legend från svunna tider när drakarna sägs ha härskat.
När deras steg tillslut hade lett dem ut ur staden och en timmes gång på landsvägen så var det tillslut Bifrosten som bröt tystnaden, hans mörka röst ingav en djup respekt när han talade, han var en född ledare. “Kencala, kan du göra något åt det här regnet? Eller är det något som din sort inte kan göra?” Felyan hade förvånat tittat på Bifrosten och nickade sakta på huvudet, som för att förstå vad Bifrosten hade frågat honom. Han funderade på om det faktiskt fanns något han kunde göra åt det. Men han var inte bevandrad inom druidernas konster. “Jag kan tyvärr inte göra något åt regnet, eller…” Han tänkte efter igen men ryckte med axlarna och bet sig lätt på insidan av läpparna samtidigt som han nästan skamset såg ner på marken. “Jag kan, men det kommer ta för långt tid. Däremot så skulle jag nog kunna…” Han funderade, han kunde inte göra något åt regnet i sig men han kunde använda sig utav dem arcaniska lärorna. ”… Jo, jag borde kunna se till att vi inte blir blöta i alla fall.” Bifrosten nickade till svar och tittade på Anskar som med misstänksam blick studerade Kencala.
“Hu’ skulle du gö’ det?” Utbrast Anskar med ett hånfullt leende på läpparna. Men sen drogs ögonen ihop och han tittade misstänksamt på Bifrosten och sen Kencala. ”Va’ mena’ Bifrosten? Och va’ mena’ du me’ att du kan gö’ oss torra?” Kencala tittade på Bifrosten och Sodor, dem alla hade stannat i säkerheten under en stor ek där dem kunde stå utan att det regnade för mycket på dem. “Har ni inte berättat för honom?” sa han tillslut och tittade med en frågande blick på dem andra. Sodor såg bister ut och drog på axlarna innan han sa. “Vi har ännu inte färdats med människan under en sådan lång tid att jag litar på den.” Sodor hade fortfarande aldrig kallat Anskar vid namn, utan bara sagt människan om honom. Den muskulösa smeden såg allt utom nöjd ut över att Sodor fortfarande behandlade honom som ett dumt djur men han höll sin tunga.
Bifrosten tittade på Kencala med en blick som bara kunde betyda att han väntade på att felyan skulle förklara situationen för Anskar. Kencala suckade uppgivet och mötte Anskars gröna ögon, som lågt gömda bakom det långa håret och det enormt buskiga skägget. “Du vet att vi blev landsförvisade utav den galne kungen, men du har verkar inte ha undrat varför en enda gång, hur kommer det sig?” Anskar drog på axlarna och svarade med sin skrovliga röst. “Jag hörde om Bifrostens storhet på slagsfälte’ och jag såg honom framfö’ mi-” Kencala höjde ett ögonbryn samtidigt som Anskar harklade sig. “Jag mena’, jag kunde förställa mig honom framfö’ mig och nä’ jag fick möjligheten att följa honom, den mäktigaste krigaren på Noordhlan’, så ifrågasatte jag inte, Helm gav mig möjligheten, bevarat var hans namn.” Kencala noterade hur människans hela kroppshållning och uttal förbättrades när han pratade om sin gud, Helm. Han hade inte mycket gott att säga om den nya guden Helm, hans folk hade spridit sin lokala folktro över majoriteten av kontinenten på knappt en måncykel. Det var delvis på grund utav Helms storhet som Kencala var i den situationen han idag satt i. Helm hade historiskt aldrig varit vänlig till felya och speciellt inte någon som nyttjar magins vägar.
Kencala kliade sig i nacken och försökte komma på något dräpande att säga, men han valde istället att gå den mer politiska vägen. “Nåväl, om du nu säger det, men håll din gud utanför det här. Gudarna, speciellt din gud, ler inte mot felya. Så tro så gärna du vill, men håll Helm utanför det här så är det snäll.” Han vände sin blick mot Sodor som bara nickade till svar och vände sig bort för att hålla koll på omgivningen. Kencala fnös lätt till och tittade upp på Anskar ännu en gång. “Jag har tjänat på Sodors hov i tre och sju månvarv... “ Anskars förvirrade blick fick honom att himla med ögonen och sucka ännu en gång, att människor hade svårt att lära sig den himmelska kalendern var alltid ett irritationsmoment för Kencala. “46 år i Helms räkning. Och jag är väldigt tacksam mot min greve att han hållit min hemlighet dold i alla dessa år, det har gjort att vi, trots att vi är felya och inte människor, kunnat åtnjuta ett gott liv i Quin… Hur ska jag säga det här då?... Jag är en Coronshi, en utövare av dem magiska konsterna.” Han skrattade till. “Ja, det var ju inte så svårt att säga det där.” Kencala pustade ut och såg på Bifrosten som lagt sin hand på Anskars axel för att hålla honom kvar på plats. Bifrosten spände sina ögon i Anskars och sa med tydliga ord. “Och det är inget du behöver oroa dig över.”
Kencala ignorerade att Anskar började att mumla på en bön till Helm. “Jag är inte en häxa, jag håller inte på med svartkonster och jag är inte här för att fördärva din själ. Jag är en felya, först och främst, som bara vill leva mitt liv i lugn och ro, jag råkar vara född med magi i mitt blod.” Anskar såg bestört på Kencala, men han verkade nästan men upprörd över att Bifrosten och Sodor inte verkar ha rört en min angående nyheten om att Kencala skulle varit en magiker. Kencala forsatte att prata på med sin lugna stämma. “Så, när kungen drog ut oss i krig så följde jag självklart med min greve.” Han nickade lätt mot Sodor som hade lagt handen på hjärtat. “Jag var tvungen att nyttja min magi under krigets gång, kungen fick nyheter om det och kallade därför mig till sitt hov...” Kencala tystnade. Hans ögon blev blanka, fyllda med sorg. Han ville inte tänka på hovet, han ville lägga händelserna kring vad som hände där bakom sig och bara komma ut ur det här fördömda landet.
Han hörde hur Sodor harklade sig. “Så, självfallet så slog jag följe med min trogna rådgivare på resan till Konungen. Bifrosten gav också följe, ingen utav oss hade en tanke på att ge upp Kencala till konungen. Det var dem orden som vi också lade fram på hovet. Konungen gav en människas vecka som tid, för att vi skulle försvinna ur hans land.” Kencala vände sin blick mot Sodor, som för att tacka honom med osagda ord. De två felya hade känt varandra blott en bråkdel av varandras liv, men det fanns ett djupt band mellan dem två.
“Så vi påbörjade vår färd och det var i huvudstaden som vår väg korsades av en människa från det kalla norr...” Sodor studerade Anskar från topp till tå och fortsatte efter att ha uttryckt en lätt fnysning. ”Som slog oss följe. Det har snart passerat fem människo veckors tid och vår väg ut ur Quin ligger framför oss ännu. Vi har inte gjort hast med vår resa, för att undvika konungens soldater som tveklöst väntat oss vid gränsen. Konungen har säkert fått bud vid det här laget att vi inte har hittats, så antagandet är nog att vi är försvunna långt bort nu. När väl vi är utanför Quin, så borde hotet mot oss vara borta.”
Kencala såg på Anskar igen och höjde sen sin högerhand för att lägga fingertopparna mot sin panna, Helms hälsning. “Jag är inte en demon, jag är bara en felya, som just nu flyr en kung som vill döda mig, eftersom din religion, säger att eftersom jag är född med magi i blodet, så borde jag brännas på bål.” Han såg till sin lättnad hur Anskar sänkte axlarna och slappnade av. “Om Bifrosten lita’ på dig, felya, så kan väl jag göra de’ också.”
Han skrockade till och vände sig mot Bifrosten som satt sig ner vid trädets rötter. “Så, göra något så att vi slipper vara blöta?” Bifrosten nöjde sig med att nicka till svar. “Då får ni ge mig ett par minuter, jag behöver tänka lite hur jag ska göra det på bästa sätt. Är du säker på att du är med på det här, Anskar?” Människan som såg allt annat än säker ut, nickade på huvudet, men Kencala kände människans blick följa honom med varje rörelse han gjorde. Efter ett par minuter av tystnad och tänkande så kände han sig säker nog för att kunna slänga en förtrollning över dem som skulle hålla dem torra och varma från regnet. Han drog efter andan och vände sig mot dem andra. “Jag är klar, jag behöver bara samla lite kraft, det här är inte lätt magi.” Sodor och Bifrosten såg båda nästintill förvirrade ut och han hörde tillslut hur Bifrosten frågade. “Hur kan… Vadå inte lätt magi? Jag har sett dig flänga iväg klot av… Av… Blixtrande eld mot våra fiender. Det gjorde du med ett par sekunders förberedelse, det här borde väl inte vara svårare?”
Kencala suckade och skakade på huvudet, samtidigt som ett lätt leende spred sig på hans läppar när Anskar dragit efter andan och backat ett steg. “Jag sätter mig gärna ner mig dig i framtiden och förklarar för dig varför de olika planen och deras krafter fungerar som de gör, men det skulle ta flera timmar och jag har inte tid eller lust att stå här och förklara något för dig som du ändå inte kommer förstå.” Kencala fnös som svar när Bifrosten himlade med ögonen och Sodor grymtat missnöjt. Han drog djupt efter andan för att inte förlora sitt lugn. “Mystik är en konst, att manipulera dimman, essenserna, livskrafterna och själar är något som inte kan förklaras enkelt. Att få dimman att göra en sak kan vara väldigt lätt, för att du böjer de-” Han avbröt sig och skakade snabbt huvudet fram och tillbaka. Det var inte värt mödan att försöka förklara komplexiteten runt dimmans eller essensernas kraft för ett par Coron’la. “Ne… Nej… Inte nu…” Han tittade på Anskar igen som plötsligt verkade betydligt mer bekväm med situationen, eftersom han nickade och började prata.
“Jag ä’ en vapensmed, jag ä’ tränad av min pappa, som va’ tränad av sin pappa, jag kan smälta och forma alla enkla metaller och göra vapen och rustninga’ av dem. Men jag kan inte snida en pilbåge eller tälja bra pila’, jag vet inte hu’ man tillverka’ ett armborst, det trots att jag ä’ en hantverkare. Det kanske inte ä’ en bra jämförelse, men det du kallar dimman, antar jag ä’ det du använder fö’ att skapa, magi?” Kencala såg på Anskar med en nyfunnen respekt och nickade som svar innan han kom på vad han skulle säga, men det kom inga ord, det var en fantastisk liknelse som människan hade kommit med. Sodor och Bifrosten bara ryckte på axlarna och såg på Kencala med en blick som sa mer än ord behövde, han skulle sätta igång.
Han tog av sig sin resmantel och hängde den en låg gren som stack ut från det stora trädet. Han drog fingrarna över barken och blev något nostalgisk när han tänkte tillbaka på sin tid i Quin, innan hovet, innan helvetet bröt loss. Han vände sig om och gick ut i det evigt fallande regnet, han möttes av en sval vägg och dem delar av honom som inte redan var dyngsura var nu genomblöta. Men felyan brydde sig inte om det, han behövde regnets kraft för att göra vad han behövde. Han började röra sina händer i en cirkel framför sig för att börja kanaliseringen av essensernas krafter, grundelementen. Runt omkring honom så började sakta ett blå- och vitfärgat skimmer träda in i verkligheten. Från varje vattendroppe som föll så såg det ut som ett ytterst tunt strimma av färger drogs ut ur dropparna och flödade sakta mot Kencalas händer.
När essensen hade samlats runt honom och dragit sig närmre hans händer så slutade han röra händerna och de skimrande strängarna som hade lagt sig som tentakler i luften stannade upp. Kencala hörde en nästan panikslagen flämtning bakom sig men han hade inte tid att tänka på vem det var eller varför, han ville inte tappa fokus nu, det kunde vara farligt för honom. Han sträckte ut sin högra hand och tittade som hastigast på ringen som satt på hans långfinger. Sen slöt han handen runt en utav dem till synes frusna tentkalerna av essens och plötsligt så var alla strängar borta och det enda som syntes var ett lätt sken från guldringen när smaragden på den blinkade till så kraftigt att alla som stod under eken bländades.
Kencala hade varit smart nog att blunda eftersom han visste att den improviserade mystiska lösningen antagligen skulle kunna komma med somliga bieffekter. Men han kände direkt att han hade lyckats. Vattnet på honom, som tyngde ner hans kläder, som rann längst hans kinder och över hans armar, bara rann av honom och han blev genast torr. Han skrattade till. ”Jag är så jävla bra!” Han vände sig om för att se mot sina reskamrater och försökte sitt bästa att hålla sig för skratt för Anskar som lagt sig ner på marken med sina händer knäppta för bön framför sig. Kencala hade föga respekt för någon gud, men just för Helm så var det alltid underhållande att se dem bedja för sina liv till en högre makt, en rad med människor som aldrig lyckats uppnå gudaskap. Sodor knuffade till Anskar med sin fot och Anskar tittade upp. ”Ä’ vi okej?” Kencala nickade som svar och gav människan ett leende, han var ändå imponerad att en människa tog magi så lättsamt som han gjorde. Att Anskar skulle vara för evigt lojal till Bifrosten var ingen frågan om, han litade på honom tillräckligt för att gå emot sin tro och acceptera magin.
Plötsligt så hördes ett enormt ljud och marken under deras fötter började att röra på sig, alla var snabbt uppe på fötter och backade undan från trädet som också hade börjat flytta på sig. ”Han kommer ramla! Flytta på er!” Bifrosten röt ut order som överröstade det tunga regnet och dem fyra sprang från trädet för att undvika fallet. Kencala vände sig om i tid nog för att se den mäktiga eken falla och ge ifrån sig ett kraftigt dån. Marken slutade röra på sig och ur hålet där den stora eken en gång stått så kröp det ut en stor varelse, den såg ut som en bepansrad mask som bröt sig ur kaskaden av jord som flög åt alla håll när trädet slog i marken. Trots det tunga ljudet av regn så kunde Kencala höra hur besten drog djupt efter andan, som om den luktade sig fram efter något, sedan såg han ett ansikte som såg ut att bestå av ett oändligt djupt gap fullt med tänder. Det var en jorddrake, precis som alla drakar så dras de till alla mystiska krafter oavsett vilket plan det kommer ifrån.
Kencala kunde föga om vildmarken och dess varelser, han hade spenderat majoriteten av sina år till att studera dem mystiska konsterna. Jorddrakar visste han tillräckligt mycket om för att veta att man skulle hålla sig borta från deras munnar eftersom dem var både blinda och döva. Men de har ett fantastiskt luktsinne från vad som enligt böckerna han läst var små hål i deras pansar längst hela kroppen och deras runda munnar tuggar igenom berggrund när de förflyttar sig under kontinenten. Kencala blev med ens fylld med fasa och oro. ”Fy vad vidriga varelser. Kommer den komma efter oss?” Bifrosten studerade varelsen, den var bara ett tiotal meter bort från dem men den hade börjat krypa med sin enorma avlånga runda kropp mot det fallna trädet. Som en stor mask satte den sitt platta ansikte mot trädets yta och började äta. Bifrosten skakade på huvudet. ”Nej, om vi går sakta härifrån så kommer den bara bry sig om trädet... Fast...” Kencala tittade skräckslaget på Bifrosten. ”Fast vadå? Du funderar väl inte på att vi ska ta ner den där besten? Den är ju minst 45 fot lång.” Bifrosten tittade på Sodor som skakade på huvudet. Även den annars blodtörstiga alven som inte backade för att spilla lite blod insåg att det var dömt att försöka ta ner en sådan varelse.
Bifrosten suckade och drog på axlarna. ”Den är bara 40 fot lång, en jorddrake kan bli över trehundra fot långa och äta sig kors och tvärs under kontinenten genom sin livstid. Och jorddrakars fjäll säljer för ganska många silvermynt, kanske till och med ett guldmynt per kilo. Dessutom så tror jag man kan använda tänderna till nått, mystiker brukar vilja ha dem.” Kencala och dem andra två såg på Bifrosten med förundran i blicken, sternerna var verkligen födda krigare, det fanns inget monster för stort eller hinder för mäktigt för att en stern inte skulle tänka på att ta ner den. Sternerna levde för strid, det fanns helt enkelt i deras blod. Kencala tänkte efter på dem gamla legenderna som sa att sternerna föddes färdigvuxna med vapen i handen, eftersom ingen påstås ha sett ett sternbarn. Men det fanns bara ett hundratal sterner på hela Noordhland så att ens ha träffat en Stern i en människas livstid skulle vara ovanligt nog.
Det var Sodor som tillslut tyst sa något om att de skulle gå och i tystnad så gick de långsamt därifrån för att inte dra till sig uppmärksamheten från draken som girigt åt på trädet. Kencala kunde svära på att han hörde hur trä krossades under drakens tänder. Men regnet vräkte fortfarande ner och det enda som hördes var återigen Sodors fotsteg när hans svarta plåtstövlar slog mot marken. Dem hade inte gått mer än 20 minuter i tystnad innan Anskar utbrast. ”Hu’ gö’ du det dä’? Va? Jag mena’ hu' lä' man sig en såndä’ sak?” Kencala himlade med ögonen och suckade han orkade inte förklara för ännu en människa något som de ändå inte skulle förstå, men Anskar hade ändå visat en sorts förståelse för det mystiska så det kanske kunde vara en idé att berätta lite för människan, ett sätt att vinna förtroende. Kencala gick i tystnad och tänkte i flera minuter på hur han skulle berätta hur planens krafter fungerade. Det var inte förrän Anskar ännu en gång, med sin bristfälliga alviska, frågade som Kencala tillslut vände sig mot människan och nickade lätt.
”Att fråga hur jag gör det är som att jag skulle fråga dig hur du smider ett svärd, men jag ska försöka. Det finns fler världar än den vi lever på, fyra andra som är välkända bland mystiker det är osannolikt att det finns fler än så dock för at-” Han avbröt sig när Anskar såg mer förvirrad ut än innan.” Elementens essenser, har kraften att manipulera världens element, eld, vatten, jord, luft, kyla och värme. Dessa krafter kommer från en annan värld som genom okänd anledning är kopplad till vår värld, vi mystiker kallar denna värld för Eltar. Essens finns överallt i världen, i naturen, i marken, luften, vattnet och allt annat du kan tänka dig, du måste bara lära dig att kanalisera den till dig.” Han stannade upp när han insåg att resten av sällskapet också stannat upp för att lättare kunna lyssna på honom. Kencala skrattade till och signalerade att de alla skulle fortsätta gå samtidigt som han höjde rösten. “Som mystiker lär man sig hur man formar om exempelvis Eltars essenser till praktiska saker, såsom ett eldklot för att slänga iväg på ens fiende, eller ett skyddande lager på kroppen för att man inte ska bli blöt.” Han tittade på dem alla, det rann vatten längst allas kroppar, men vattnet verkade inte göra dem eller deras kläder blöta utan fortsatte att bara glida längst med kroppen ner mot marken. ”Att forma essens eller andra krafter är egentligen inte så svårt, det är det lättaste steget, att väva en stabil mystisk effekt av det man fått tillgång till. Nej, det svåra är att kanalisera eller manifestera krafterna, locka ut den ur saker, så som jag gjorde tidigare.”
Sällskapet hade stannat igen och Kencala upptäckte att alla stod och tittade på honom. ”Vad? Vad vill ni nu då?” Sodor skrattade till och skakade på huvudet samtidigt som Bifrosten bara log och gav Kencala en blick som felyan tolkade som att han skulle fortsätta. Han tvekade ett tag, men fortsatte sedan i lugnt tempo. ”Att dra ut essens eller annan kraft ur ting är det svåra, eftersom du måste veta hur man skall få fram den, vilket görs på olika sätt beroende på vilken kraft du vill kunna tämja med mystikens hjälp. Som nu, så tog jag vattnet och vindens kraft för att göra så att vi inte blir blöta, all kraft jag använde nu kommer från Eltar.”
Anskar nickade på huvudet och drog ett djupt andetag, som för att smälta informationen, sedan mötte han Kencalas ögon. ”Så du säge’ att essens ä’ som olika metalle’ och vill du göra rätt vapen så måste du ha rätt material, rätt typ av essens?” Kencala nickade och fortsatte. ”Jag har forskat i hur de mystiska krafterna och planen fungerar och påverkar vår värld i hela mitt vuxna liv och jag tror att jag är något stort på spåren. Historiskt så har mystiker använt sig utav krafterna för att utföra mystik eller magi som människorna väljer att kalla det, men jag tror att det finns något större som kontrollerar krafterna, ett till plan kanske...” Kencala drog på axlarna som svar när dem andra tre tittade på honom med skeptiska blickar. Han förstod att sådana här detaljer var ett komplicerat ämne nog för de oinitierade, att börja diskutera teorierna om de andra världarna och den möjliga gömda världen var bara dömt att misslyckas.
”Men då förstå’ ja bättre i alla fall” sa Anskar med ett leende på läpparna och sträckte fram en hand mot honom. Kencala såg på den framsträckta handen framför honom och funderade ett par sekunder, människan verkade vilja initiera en sorts vänskap med honom, han sträckte tillslut fram handen, sakta, skakade Anskars hand och släppte sedan taget och log stelt mot människan. Anskar hade dock tagit det hela bra och verkade inte ens tänka på felyans misstänksamhet. Humöret såg bättre ut för gruppen när de fortsatte sin resa till fots, trots att regnet fortsatte att vräka ner och det var jobbigt att gå så skulle dem var ute ur Quin innan dagen var slut och vägen mot Pilaz skulle ligga framför deras fötter.
submitted by Ecleptomania to Noordhland [link] [comments]


2017.07.02 11:23 KalasLas Obligatorisk AAR (After Action Report) efter en legendarisk runda

Medans ni andra låg och sov inatt, så inträffade något historiskt! Tillsammans med Plz, Ubåt, Truffle, Nova_Risby och Shirazmatas (men framförallt Plz och Ubåt eftersom de var de enda som höll ut hela vägen till slutet) så spelades nog en av de bättre omgångarna Hearts of Iron 4 med The Great War-modden som någonsin har spelats. Här är berättelsen om vad som hände.
Det hela började med en CS:GO-match. Jag råkade nämna att jag hade suttit och spelat HoI4 med Great War-modden, och helt plötsligt var vi 6 pers som ville spela en coop-match med modden. Sagt och gjort, vi hoppade in och satte igång. Plz på Tyskland, Truffle på Österrike-Ungern, jag på Ottomanerna, Ubåt på Kina, Nova_Risby på Sverige och Shirazmatas på Mexiko. Vi var otroligt sturska, och den allmänna åsikten var att det här skulle bli enkelt, en walk-over så att säga. Därför yttrades orden som under en lång period framöver skulle komma att ångras: "Det är bäst att vi höjer svårighetsgraden ganska rejält, så att det inte blir för lätt för oss" Sagt och gjort, svårighetsgraden höjdes genom att Frankrike, Storbritannien och Ryssland buffades ganska rejält. Fortfarande trodde vi att det skulle bli hyfsat lätt. Tyvärr började vi inte dokumentera spelet förräns ganska sent, eftersom vi var omedvetna om vad som skulle utspela oss framför våra ögon.
Spelet började, och det dröjde inte mer än 10 min innan första missräkningen inträffade. Planen var att Shiraz på mexiko skulle bli fascist och gå med Centralmakterna (oss alltså). Detta skulle han göra genom revolution, men 10 min in i matchen hörs plötsligt Shiraz i discord med smått panik i rösten: "Ska jag välja revolutionary eller counter-revolutionary för att bli fascist???" Det är tyst i några sekunder medans alla funderar, men inser att ingen har någon aning. Jag yttrar efter ytterligare nån sekund lite försiktigt: "Borde väl vara revolutionary?" Efter några sekunders extra tystnad så hörs en besviken Shiraz: "Nope, jag är nu en demokrati". Aja tänkte vi, det här går att lösa, han kan hoppa in på andra mexiko vid en rehost eller nåt. Nästa problem som inträffade var när Ubåt också misslyckades med Kina, och tvingades byta till att spela Japan istället.
Tredje snedräkningen stod jag själv för. Alla hade varnat mig för att balkankriget som ottomanerna får efter två år var ganska knepigt att vinna, men jag var självsäker. Något för självsäker. "Hallå, det är 4 st små skitländer mot det mäktiga Ottomanska Imperiet, vad kan gå fel? Balkankriget satte igång 1912, och vad som jag hade väntat skulle bli en hyfsat enkel vinst på några månader blev en två år lång köttkvarn, som endast vanns i slutändan för att serbien från ingenstans övergav sina linjer av någon anledning, så jag kunde marschera rätt in i Belgrad. Lesson learned, som dom säger.
Detta gjorde att jag kom ur kriget lagom till 1914, och inte långt efter att balkankriget var vunnet så börjar Plz snacka om att "nu kör vi". Men efter att ha upptäckt att det suger att inte ha så mkt artilleri i sina divisioner så var jag inte överdrivet pepp på att börja slåss med ryssen, så jag tänkte att alla andra få ta kriget i början, det är ju första världskriget, det kommer ju mest stå still första åren ändå.
Det dröjde inte mer än 5 minuter efter att kriget bröt ut innan Plz börjar ropa "Shit, ryssen bryter ju igenom!", "Asså, mina trupper är ju chanslösa", "Truffle, vad gör du egentligen?", och de väldigt fruktade orden "KalasLas, vi behöver nog din hjälp direkt här". Jag hade inte kollat så mycket på deras krig eftersom jag var upptagen med att ta över arabiska halvön, men nu unnade jag mig en glans uppåt europa. Med skräck såg jag hur ryssen hade brutit igenom på flera ställen på östfronten och höll på att trycka tillbaka både Tyskland och Österrike-Ungern, och till och med på västfronten hade det gått dåligt, frankrike höll på att vinna där också. Jag hade inget val, jag fick helt enkelt kallas in till kriget, mot mina protester om att jag inte skulle kunna åstadkomma så mycket. Vi hade minst sagt kraftigt underskattat den buffade AI:n. Vi hade räknat med att ganska snabbt besegra ryssen genom att få inbördeskriget att poppa. För dom som inte har koll på modden, så får ryssland ett inbördeskrig (som hände historiskt) under kriget. Problemet för oss var dock att det eventet poppar när ryssland har förlorat än viss mängd land, något som absolut inte såg ut att hända nu, när ryssen trängde in i både tyskland och österrike-ungern.
Nu följde en lång period av förtvivlan och väntan på en långsam, plågofylld död. Efter en halvtimme så tvingades truffle på Österrike-Ungern ge upp, och jag fick retirera till Konstatinopel och överge hela balkan. Tyskland såg nära ut att ge upp också, och hade endast en liten del av tyskland fortfarande under kontroll kring münchen. Jag lyckades hålla ryssen uppe i bergen kring kaukasus, och britten nere vid egypten, men jag kunde inte göra några offensiver. Sverige hade också blivit inkallad till kriget, men var också på defensiven mot ryssen i norr, utan möjlighet att göra annat än att försvara. Japan vet jag inte ens vad han gjorde under denna perioden, men Mexiko hade kul med att besegra USA medans vi dog i europa iallafall. Dock hade Mexiko inte brytt sig om att försöka bygga någon flotta, så trots att han hade lyckats besegra USA så hade han ingen möjlighet att hjälpa oss i europa, vi var lämnade åt vårt öde.
Det såg nu otroligt mörkt ut. Österrike-Ungern död, Tyskland i princip död förutom att han hade tagit över nästan halva Afrika, något Plz fortfarande hävdar var viktigt (fråga mig inte varför), Ottomanerna tillbakatryckta från arabiska halvön och Balkan, Sverige förlorandes i norr och ett Japan och Mexiko som inte kunde hjälpa till. Vi satt nu ett bra tag och pratade om vad som gått fel, varför Plz och Truffles trupper inte hade haft någon chans mot AI:n, varför Plz hade valt att skicka en rejäl arme till afrika istället för östfronten, vems fel allting var egentligen, etc. Allt var uppgivet, och vi var helt övertygade om att vi hade förlorat. Jag passade även på här att försöka muntra upp truffle lite genom att säga "Det var ju åtminstone inte någon spelare som dödade dig den här gången". Han blev inte så uppmuntrad. Jag sa dock även då till Plz: "Vi spelar väl tills vi dör va?" "-Jadå"
Jag vet inte hur länge vi satt fullockuperade och nästan döda, men gissningsvis 1 timme skulle jag tro. Så här såg det ut då, i vår mörkaste timme: http://i.imgur.com/Bl3VMDZ.jpg Men. Vad som nu följde kommer aldrig glömmas av de som var där. Jag var den förste som noterade att all attrition hade fått både ryssen och fransosens trupper att tappa otroligt mycket utrustning, så deras trupper var otroligt svaga. Jag upplyste Plz om detta, varpå han tänkte att, tja kan ju lika gärna testa att göra en utbrytning från fickan han fortfarande satt i. Dom hade aldrig lyckats bryta igenom hans nu väl försvarade linjer. Med ryssen och fransosen försvagade så upptäckte vi till vår absoluta överväldigade lycka att det gick! Plz bröt sig ut, omringade trupper, och dödade en stor mängd ryska och franska trupper! Likadant för ottomanerna, vi lyckades göra en offensiv i kaukasus och trycka tillbaka och omringa en stor mängd ryssar. Även Sverige hade fått stopp på ryssens framryckning och kunde nu gå på motoffensiv. Efter bara en kvart så kunde Plz med glädje i rösten utbrista: "Truffle, du har nu land igen!" Truffle satt vid det här laget redo i startgroparna, för trogen som han är så hade han aldrig lämnat spelet, även om han var död. En stund senare lyckades han få ut en första divison och kunde hjälpa till igen att slåss!
Det var fortfarande inte lätt, ryssen var svag, men hade fortfarande mycket trupper. Varje provins betalades för med många liv. Förlusterna för båda sidorna i kriget var enorma, tror vi hade förlorat ca 5 miljoner trupper och trippel ententen drygt 10 miljoner. Men till slut, lyckades vi ta över tillräckligt mycket av ryssland för att revolutionen skulle kicka igång. Vi hade nu segervittring. Ett tag senare gav frankrike upp, kort därefter Italien. Kvar var bara Kina, som japan hade slagits mot länge, och var inte jättelångt ifrån att ge upp heller. Halvtimme senare hade vi segrat. Under denna tiden hade Shiraz, Nova_risby och truffle lämnat, för klockan var nu drygt 2 på natten, men jag, plz och ubåt satt kvar som mäktiga segrare, euforiskt lyckliga och väldigt trötta. Vi delade upp världen emellan oss i fredskonferensen, och såg nöjda hur vi tre kunde ta i princip allt, och svikarna shiraz, truffle och nova_risby inte fick någonting i princip. Förutom shiraz då, hans AI plockade halva USA i konferensen.
TL:DR Vi spelade HoI4 med The Great War-modden. Var sturskna, fick stryk av AI:n i typ 3 timmar, men lyckades göra en heroisk vändning och vinna i slutändan. 10/10, skulle spela igen! Här är album med några bilder plz tog http://imgur.com/a/GIAIB
Detta var otroligt roligt, och vi kommer säkerligen köra igen, antingen denna modden eller någon annan, vill ni hänga på är det bara att hålla utkik!
submitted by KalasLas to SwedditUniversalis [link] [comments]


2017.05.23 17:55 Bilb0 [seriös] Tankar kring legaliserings engagemang, samt en rant om vad jag ska ta mig till, söker tankar och råd?

Jag har tidigare ansökt om tillstånd att tillverka och sälja cannabis inom mitt företag och låta tillståndet att hantera cannabisen även innefatta medlemmar i företaget, för att på så vis skapa en laglig marknad utan att ändra gällande lagar. Detta var något jag på började i slutet av 2011 och har drivit tre processer till högsta förvaltningsrätten sedan dess.
Fick min senaste dom där de inte tilldelade mig prövningstillstånd, för ett par veckor sen. Läkemedelsverket som ansökan riktade sig till ville att jag skulle betala dem 20 000.- för tester m.m på cannabisen som jag hade ansökt om att tillverkar, och då jag inte kan tillhanda hålla nämnd narkotika utan att de först godkänner tillståndet så valde jag att överklaga deras beslut.
I samband med att jag påbörjade detta så upplevde jag att jag gick i vägen och tappade i princip den stabilitet jag hade med bra betalt jobb och allmänt god utsikter i livet, aktiv i diverse föreningar m.m. Samt att jag slutade röka cannabis för de åkommor som jag tidigare behandlat mig själv för då ansökningarna innefattade att det delvis var för att bekämpa den organiserade brottsligheten ekonomiskt, jag ville inte försätta mig i en situation där jag skulle bli arresterad eller på andra sätt hamna i kläm med lagen, då jag gärna förblir ostraffad.
Nu så har jag hamnat i en situation där läkare erbjuder mig antidepressiva för att få mig ur den svacka som jag befinner mig i, Jag tackade nej till dem då jag sett personer hamna i värre situationer än var dom var i när de började med antidep. Så nu kommer jag hamna i en utredning hos en psykolog till att börja med, för att eventuellt utreda någon eventuell diagnos.
Så nu vet jag inte riktigt vad jag ska ta mig till då jag förlorat det mesta i kamp som inte än är vunnen, jag funderar på att ev. fortsätta skicka in ansökningar till dem för att behålla pressen på dem trotts att jag inte har ekonomin för det, eller att bli politisk aktiv i frågan vilket med största sannolikhet skulle försätta mig i en politisk självmords akt i första svängen, då vägen in i politik känns orimlig då jag aldrig varit politiskt aktiv på något sett.
Så nu vet jag inte riktigt vad jag ska ta mig till, ska jag fortsätta min kamp och riskera att hamna på nå sos kontor eller på gatan, eller så kan jag gå på eventuella antidep piller för att peppa upp mig till att orka mig till ett hederligt knegar jobb, som sannolikt skulle leda till att jag återigen börjar köpa cannabis då jag är väldigt anti piller annat än om det är i livräddande form. Och då åter till att hamna i en väntat på att hamna i kläm med lagen. Jag få väl se vart det begär sig efter mitt besök hos psykologen. /rant
Så har du nå tankaråd som kan passa min situation dela gärna med dig?
submitted by Bilb0 to sweden [link] [comments]


2016.07.26 23:26 vonadler vonadlers (hrm, nåja) visdom: Chipsätande.

Jag har efter att ha levt alldeles för länge samlat på mig lite (hrm, nåja) visdom jag tänkte dela med mig av till Sweddit. Faller det i god jord kommer jag posta fler. Jag kommit fram till att det finns 4 nivåer av chipsätning. Alla vet vi att chips är helt omöjliga att inte äta. Men det går att skjuta upp ätandet. Lite. Ibland.
Nivå 1.
Du köper en påse chips till helgen. Du är en stark människa med karaktär, och den får ligga där i skafferiet några dagar. På lördag blandar du lite dipp i god tid, så den får dra smak. Kanske gör du din helt egna från grunden dagen innan. En stund efter middagen är det dags, du häller upp chipsen (kanske till och med bara hälften till att börja med, i ett futilt försök att inte smälla i dig hela påsen) i en trevlig skål (inte ens en köksbunke!) och dippen i en mindre skål. Allt ställs fram på soffbordet tillsammans med öl eller kall läsk i glas för frödjefull njutning och sedan ett dåligt samvete som i alla fall lindras lite av ditt ståndaktiga väntande till helgen.
Ståndaktighet: 10.
Ångest: 3.
Svullfaktor: 2.
Nivå 2.
Du köper en påse chips till kvällen. Kommer hem, packar upp maten och lägger påsen i skafferiet. Där ligger den och pockar på uppmärksamhet och gnager på din ståndaktighet. Men du är stark och lagar middag och äter innan du häller upp chipsen i en fin skål och tar bara ett eller två att krasa på medan du kliver över till soffan. Ett par till medan du hämtar läsken eller ölen som du glömt, men sedan börjar den riktiga njutningen.
Ståndaktighet: 7.
Ångest: 4.
Svullfaktor: 4.
Nivå 3.
Du kommer hem med en kasse mat, med en påse chips högst upp. Där ligger den, lockandes med krasighet och sälta och eventuell smak du tycker om (själv tycker jag chips ska smala salt och fett och ingenting annat, men du får faktiskt ha fel om du absolut vill). Du packar upp maten, ställer in mjölken i kylen, men chipsen dyker inte in i något skafferi. Ånej, de ska inte tro de kommer undan efter att ha retat dig hela vägen hem från affären där de legat överst i kassen och synts hela tiden. Alla har sett att du ska svulla, och nu ska du fan ha din belöning för den skammen. När maten är uppackad får du till slut din hämnd. En billig blå köksbunke i sliten plast åker fram ur ett skåp och chipspåsen slits upp med ren frenesi för att tömmas direkt i bunken. Du har dessutom ätit upp minst en tredjedel av chipsen innan du ens hunnit till soffan. Där fick de djävlarna! Vilka de djävlarna är, det är inte riktigt klart, men de fick, minsann!
Ståndaktighet: 3.
Ångest: 6.
Svullfaktor: 6.
Nivå 4.
Du springer uppför trapporna med din matkasse. Kanske innehåller den bara kall läsk eller folköl och chips från den skitdyra videouthyrningsbutiken på hörnet. Andfådd fumlar du med nycklarna och får upp dörren. In åker kassen och du sparkar av dig skor och vräker jackan ner på golvet. Ingen djävel har tid med finlir nu! Så rycker du upp chipspåsen från påsen på golvet och med ett triumfatoriskt 'Ha!' och en hatisk blick rycker du i bärsärkaraseri upp påsen så det flyger chips över halva hallen och börjar krasa i dig i en takt du inte trodde vara möjlig. Inte ens chipsen som faller på golvet kommer undan ditt raseri. Endast det som landade i dina gympaskor kommer undan, endast för att krossas trots sin mjukhet när du ska springa en vecka senare. Inga chips kommer i kontakt med någon skål här inte! Faktum är att påsen förmodligen bara innehåller de små skravelbitarna när du väl kommer till soffan. Enda anledningen till att du inte började äta redan innan du kom hem är rädsla för vad folk på gatan eller grannarna ska tro om dig.
Ståndaktighet: 1.
Ångest: 8.
Svullfaktor: 8.
Det finns dock en legendarisk, sällan skådad nivå 0.
Nivå 0.
Det är en tisdag i oktober. Det är tre-fyra dagar till lön och pengarna är slut. Den korta dagen har varit grå och regnig, med bitande kalla vindar. Dagen har sugit lite extra hårt. Barn har skrikit på bussen. En alkis försökte tränga sig i kön. Du har sovit dåligt och har lite nackspärr. Din lunchlåda kändes som hämtad ur träskena på Dagobah och nu är du dessutom hungrig. Du orkar fan inte laga mat. Det går inte. Så det får bli ett par mackor till middag. Och du har inte ens mjukbröd. Du måste äta middag på torr ost och knäckebröd. Det är så synd om dig just nu. Alla hatar dig och du hatar alla och önskar att ryssen kunde atombomba hela stan. Då händer det. Du öppnar skafferidörren för att ta lite knäckebröd och möts - av en chipspåse. Storögd stirrar du på den och blinkar, oförmögen att tro på att den verkligen finns där. Någon spelar dig ett spratt, för att göra din dag ännu lite värre (som om det var möjligt). Så minns du. Festen i lördags. Någon hade med sig en påse chips och la den i ditt skafferi och glömde den. Där har den legat och bara väntat. Dina ögon fuktas lite, du får en klump i halsen och solen bryter för en kort stund fram genom de grå molnen för att skina in genom köksfönstret på dig och din vän. Sakta sträcker du fram handen och fattar den, och det tycks som du kan höra änglakörer bakom prasslet av påsen. Hallelujah, hallelujah! Påsen är tom på mellan 80 och 110 sekunder.
Ståndaktighet: 0.
Ångest: 4.
Svullfaktor: 10.
submitted by vonadler to sweden [link] [comments]


2016.05.09 14:09 Johan_Glans Arman XXX Safari kärlek

Armans XXX safari kärlek
det började som en vanlig tjuv jakt men det skulle bli så mycket mer
Arman hade precis landat i Gambia och kände sig redan redo. Han gick ut ur flygplanet och såg hans trogne jägar kompis Axel S. Arman gick fram till Axel gav honom en orentlig kram och sa
-det var länge sen en man kramade mig så där hårt
-det var länge sen jag har velat krama en man så hårt svarade Axel
dom avbröt sin kram och tittade varandra i ögonen i en sekund. Men avbröt det nästan direkt. För dom visste att det dom ville var fel. Dom var ju trots allt bröder.
Arman och Axel började gå mot platsen där dom skulle träffa deras förare som skulle ta dom in i reservatet.
-så hur var det att jaga i Hugoslavien frågade Axel
-det var svårt med alla lagar mot att jaga vilda bugos där. Men jag lyckades få ett par bugo ungar svarade Arman
-trevligt sa Axel längtande
Efter det så sa dom inte så mycket.Det var fortfarande stelt mellan dom. När dom hade gått i 10 minuter så kom dom fram till mötesplatsen. och där väntade deras förare
-nämen kennare Bailey sa Arman
-det var inte igår din jävla immigrant svarade Bailey
-hahahahh ore wa ochin chin ga daisuki nandayo sa Axel S överlägset i en övermanlig japansk röst
-ämen hoppa in i bilen nu va här ska jagas sa Bailey glatt
dom hoppade alla in i bilen och började åka mot reservatet när dom kom fram till reservatet så sa dom hejdå till Bailey.Han kunde inte vara med å tjuv jaga eftersom han hade blivit bjög och skulle vara med i pride paraden. Arman och Axel kröp under staketet och gick in på savanen dom gick i en halv timme och sen så såg dom 3 lejon ungar. Arman och Axel började sikta. Arman sköt en av lejon men Axel missa sitt sköt.
-hevete lars olof. vart lärde du dig sikta sa Arman
-nä men den ville liksom ba inte bli träffad svarade Axel
plötsligt så hörde Arman och Axel något bakom dom. dom titta bakom sig och såg ett vuxet lejon. Lejonet hoppade på Arman och började riva upp hans bröst. Men Axel tänkte snabbt och sköt lejonet. Axel sprang fram till Arman och tittade på hans skador
-det ser inte allt för illa ut sa Axel
-nej det är min tid nu. men innan jag dör så vill jag göra en sak sa Arman
Arman körde ner sin tunga i Axels halls och och Axel som blev överaskad av detta sexuella anfall ramlade bakåt Arman slängde sig över Axel och började ta av sig byxorna. Axel visste att detta inte var rätt dom var ju bröder. Men han brydde sig inte längre efter 20 år av att ha växt upp med Arman så kunde han inte hålla tillbaks sina känslor längre. Axel började också ta av sig byxorna och gjorde sig redo. Arman som nu stod där i bara sina kalsonger. Axel tittade upp på Armans mexico flag kalsånger med en text över Arman penis Welcome to the borde. Axel blev så upphetsad att hela hans ansikte blev röst och han börja stöna
-AHHHHHH ARMAN DESU KAWAIIIIIIIIIII SAMA KUN CHANNNNNNNNNNNNN
Arman tittade ner på Axel nu med sin kuk svängandes iluften och log ett lenede av längtan. Nu var det äntligen dags att göra det han väntat hela sitt liv på Arman körde in sin 10 meters kuk in i Axels mun. Axel tog den som en duktig pojke. Arman hade inte sin penis i Axels mun i exakt 1 min och 43 sekunder. För han visste att det var så länge han kunde hålla andan. När Arman väl drog ut sin kuk från Axels mun så tittade Axel upp på Arman och sa
-jadå så ska det se ut nu stoppa upp den i mitt fuktiga anus.
Axel vände sig om och vissade upp sitt vita anus. Arman började långsamt köra in sin penis i Axels anus. Under hela Armans penis färd upp i Axels anus så skrek Axe
-JAAAAAA HÅRDAREEEEEEE AHHHHHHHHHHHHH
Och Arman körde hårt han körde hårt i 10 långa år och sen så kollapsade han där. hans skador hade blivit för mycket och han dog. Allt Axel kunde göra var att gråta. för han hade inte bara förlorat sin älskade utan också sin broder.
submitted by Johan_Glans to NyaElementar [link] [comments]


2014.09.21 12:20 Coffeh Veckans Svenska Subreddit: StudentSverige


Nu är det otrevliga valuppehållet över. Och det vi alla har väntat efter är tillbaka, nämligen Veckans Svenska Subreddit.
Höstenterminen är som bekant här. Nollningen är över. Nu är det dags för lite studentgemenskap. I denna anda presenterar vi denna veckan /StudentSverige
Nu till intervjun!

Coffeh: Kan ni beskriva vad /StudentSverige är för den oinsatte?

CaptApplepicker: /StudentSverige grundades med tanken om att samla allt studentikost som man kunde hitta på reddit under en fana. Lite overallspyssel, lite skolpolitik osv. Helt enkelt en subreddit som handlar om studentkultur och högskolor.

Coffeh: Vad och var studerar ni? Om ni vill säga.

CaptApplepicker: Jag studerade vid BTH (Blekinge Tekniska Högskola) och läste Technical Artist.

Coffeh:Bästa studentsången? Svara gärna med en inspelning av dig då du sjunger den.

CaptApplepicker: Oj det här var en svår fråga.. Jag är väldigt förtjust i en sång som kallas "Gamle Nicklas" men huruvida det egentligen är en studentsång vet jag inte. Annars måste jag säga "Härjarevisan" eller "Theobald Tor" då dom är lite längre och inte så repetativa.

Coffeh: Vem skulle vara perfekt för en AmA i /StudentSverige?

CaptApplepicker: Du var inte dålig på svåra frågor alltså.. Tja här måste jag faktiskt stå och skämmas lite då jag inte kommer på någon vettig!

Coffeh: Ponera Problematiken: Punschen är slut, det är torsdag. Vad gör ni?

CaptApplepicker: I Karlskrona så tar aldrig punschen slut då vi har den extraordinära kvasiföreningen Familjen på plats som brygger egen punsch och håller i ärtsoppemiddagar varje torsdag.

Coffeh: Vad käkar en student till vardag och till fest?

CaptApplepicker: Till vardags.. En nudel och bönsallad med vatten till, eventuellt lite bröd om det är i början av månaden! Vankas det fest å andra sidan så kan studenten nog slå till med en grillad kyckling och potatisgratäng.

Coffeh: Spex eller sex?

CaptApplepicker: Why not both??

Coffeh: Är det något ni vill hälsa era prenumeranter och blivande besökare?

CaptApplepicker:Jag vill tacka alla fina människor som faktiskt tagit sig för att läsa, kommentera och posta på den här subredditen! You guys the real MVPs! Utan er hade det varit föga intressant att besöka sidan.

Nominera gärna andra subredditar till veckans svenska subreddit genom att skicka ett modmail till oss här på /sweden!

Varför inte bidra med lite egna sköna studenthistorier i kommentarerna?
submitted by Coffeh to sweden [link] [comments]


2014.03.29 17:44 stf9 Någon annan som misstänker att Diana Nyman ljuger? (Sheraton-skandalen. Varning: långt.)

Så, vi har alla läst om Diana Nyman som tvingades äta frukost i lobbyn på Sheraton i Stockholm eftersom hon hade traditionella finsk-romerska kläder på sig. Eller var det så det gick till egentligen? Jag har läst om fallet de senaste timmarna och börjar luta åt att hennes historia antagligen inte stämmer. För att förtydliga: jag har ingen insider-info, jag vet inget om henne som person, och jag säger mig inte vara säker på min sak. Men om jag skulle satsa en tusenlapp så skulle jag satsa på att hon ljugit ihop hela händelsen.
Här är indicierna som tillsammans gör att jag inte tror på henne:
Ett. Redan första gången jag läste om den tyckte jag att historien var för otrolig för att vara sann. Om det enda hon hade påstått var att personalen till en början antagit att hon inte var gäst och försökt köra ut henne, så hade det låtit trovärdigt. Men att hon även efter att hon visat bevis på att hon var gäst tvingades stanna utanför restaurangen och fått dricka sitt kaffe i lobbyn? Jag tror inte att något femstjärnigt hotell i världen skulle bete sig på ett sådant sätt mot en gäst. Sheraton borde vara vana vid gäster från Myanmar, Niger eller Kuwait, kvinnor med burqa, ortodoxa judar, inuiter, vad helst du vill. Självklart kan de inte öppet diskriminera mot kunder som nog betalat flera tusen kronor för ett rum.
Två. Det finns några alternativa versioner av händelseförloppet som cirkulerar. (Varning för kränkande kommentarer om romer nedan.) På Flashback finns det följande inlägg av "Pruttkudden007":
Ringde åh snackade men en tjejpolare som jobbar på sheraton fick reda på hur det hade gått till.
Zigenaren var med en annan kompis "zigenare" hon hade gått ner i baren och satt sig med resväskor osv vid baren. (ej restaurangen) hon skulle ej äta frukost bara ta en kaffe, dom har bemanning vid frukosten och personen som jobbade blev upptagen med en gäst,då hade ziggen gått in i restaurangen utan att dra sitt kort. personal "gick" ifatt henne för att hon behövde dra kortet i någon maskin dom har där. Inga sura miner ingenting, hon frågade om hon kunde fixa henne en kaffe åt dom, för dom hade ju resväskor osv redan vid baren.. personalen sa att hon gärna kunde fixa dom 2 kaffe, åh det gjorde dom.. ziggen sitter åh dricker sitt kaffe sen checkar dom ut 20 minuter senare, åh då säger hon att hon blivit kränkt till någon i receptionen..
Case closed, ziggen är vidrig oh vill bara ha uppmärksamhet..
och ett annat av "Catastrov" (men detta hävdar Pruttkudde bestämt att det inte stämmer):
Zigenaren hade tydligen försökt komma in till frukosten utan ett nyckelkort, personalen frågade då om hon skulle äta frukost men hon ville endast ha kaffe. Personalen hänvisade då till lobbyn där man även där kan beställa kaffe. Det strulade dock med betalningen och Sheraton bjöd vänligt på kaffet och hon försvann. Zigenaren var lugn och vänlig under hela tiden, men så fort hon gick ut så grät hon ut i media. Detta är från mycket säkra källor.
Zigenare och svensk media i ett nötskal som vanligt.
Och en tredje version på Merit Wagers blogg:
[Det] jag har fått berättat för mig av personal på hotell Sheraton [är] att det inte alls gick till så som det påstås i den högljudda rapporteringen.
Vad som berättas från Sheraton är att den person som skulle stå vid pulpeten vid ingången till frukostmatsalen, inte stod där just vid det tillfälle då den romska kvinnan kom dit. Den anställdas uppgift är att, som på de flesta andra stora hotell, stå vid sin pulpet dels för att hälsa gästerna välkomna till frukostserveringen; dels för att kontrollera om de hade rum eller paket där frukosten ingår. Just vid det aktuella tillfället hade hon, enligt uppgift, gått en bit in i matsalen, kanske för att visa någon annan gäst vägen eller liknande. Men hon var inte långt borta och hastade tillbaka till sin plats när hon såg den aktuella kvinnan som var på väg in. På frågan om ifall kvinnan önskade äta frukost, ska svaret – enligt uppgift från Sheraton – ha varit: ”Nej, jag vill bara ha en kopp kaffe.”
Sheraton har en liten trevlig kaffe- och tebar i lobbyn (där jag för övrigt själv druckit kaffe ett stort antal gånger), där det är betydligt lugnare än i frukostmatsalen på morgonen. Frukost ingick enligt uppgift inte i gästens rumspris och gästen hade sagt att hon bara ville ha en kopp kaffe, varvid frukostvärdinnan (min benämning) visade henne till just den lilla lobbybaren som ligger alldeles intill frukostmatsalen. Allt gick, enligt uppgift från Sheraton, lugnt till och den romska kvinnan gick till lobbybaren, där hon sedan också ska ha fått sällskap av en annan kvinna som redan satt där och drack kaffe.
Nu är självklart inget av dessa tre inlägg en säker källa; alla tre kommer från "någon som känner någon" som jobbar på Sheraton. Det finns dessutom en del skillnader mellan inläggen (vilket i och för sig är väntat, om nu alla tre beskriver andrahandsuppgifter) och en del felaktigheter (t.ex. är det inte sant som Merit Wager skriver, att frukost inte ingick i hennes rumsbokning).
Ändå tycker jag att en tydligare och trovärdigare bild framträder när man läser dessa tre tillsammans. Till exempel att det är Diana Nyman som själv bett om att endast få kaffe, och Pruttkudde och Merit Wager har bägge gemensamt att hon dricker kaffe med en vän i kaffebaren. Här är till och med en väldigt spekulativ tolkning: Antag att Diana Nyman delade sitt enkelrum med en vän, och att de sedan ville äta frukost tillsammans. Eftersom bara en frukost ingick i bokningen så gav Diana Nyman sitt nyckelkort till sin vän och lät henne vänta i lobbyn, varpå hon försökte smita in när frukostvärdinnan var upptagen med annat. Hade hon lyckats, så hade sedan hennes vän kunnat gå in med Nymans nyckelkort; nu när hon misslyckades, så valde hon att skippa frukost och dricka kaffe med sin vän i stället. Detta händelseförlopp passar med flera detaljer i historierna: den mystiska vännen, att Jan Nielsen beskriver det som ett generöst erbjudande som Nyman fick (att hon fick kaffe till två), oklarheten kring om hon hade betalat eller inte.
Dock är det såklart naivt att tänka på dessa som oberoende vittnesmål - det är troligt att de har läst varandras historier innan de gett sin egen. Ändå är det som sagt rimliga indicier.
Tre. Alla tre historierna i förra punkt talar om att det finns en kaffebar i anslutning lobbyn. Även om man inte tror på någon av de tre historierna borde åtminstone detta vara sant, och det förklarar en av de märkligaste detaljerna i Diana Nymans egen berättelse, nämligen att hon skulle tvingas dricka kaffe i lobbyn av alla ställen. Att hon drack kaffe i en kaffebar verkar väldigt mycket troligare. Men då frågar man säg varför hon till DN endast berättade att hon tvingades dricka kaffet i lobbyn? Hon måste ha insett att hon på det sättet fick det hela att framstå som värre än vad det är. Detta påverkar hennes trovärdighet, tycker jag.
Fyra. Hotellets ursäkt. Jan Nielsen skrev detta öppna brev till Diana Nyman:
Bästa Fr. Nyman,
De senaste dagarnas olyckliga händelseutveckling har gjort mig mycket ledsen och jag kontaktar dig för att personligen be om ursäkt å vägnar av Sheraton Stockholm ännu en gång.
Vi ser ytterst allvarligt på det inträffade. Vi vill att du ska veta att vi de senaste dagarna har undersökt händelsen ingående. Vår personal kommer under de närmaste veckorna att åter genomgå fortbildning rörande vår policy för mångfald. Vi försäkrar att det inträffade på intet sätt speglar de principer och värderingar som Sheraton Stockholm Hotel och Sheraton som varumärke tror på och värdesätter så högt.
Som hotell och företag tolererar vi inte någon form av diskriminering. Vi strävar efter att vara branschens riktmärke för mångfald och integration. Vi arbetar hårt för att säkerställa att alla våra gäster, kunder, samarbetspartners och medarbetare värdesätts och respekteras. Vårt hängivna team på Sheraton Stockholm Hotel består av fantastiska medarbetare, representerat av mera än 40 nationaliteter. Denna kultur byggd runt mångfald och accepterande ser vi som nyckeln till vår framgång.
Jag skulle verkligen uppskatta om jag kunde få möjlighet att träffa dig personligen. Det skulle ge oss ett tillfälle att diskutera vårt gemensamma mål; nolltolerans för diskriminering.
Ännu en gång, vänligen acceptera mina ödmjukaste ursäkter för den förlägenhet och det besvär som denna situation har orsakat dig.
Vänliga hälsningar,
Jan Nielsen
Notera att han ingenstans erkänner att någon på hotellet faktiskt skulle ha behandlat henne illa! Och till TT svarar Jan Nielsen så här:
TT: Vad är din uppfattning av vad som hänt?
  • För närvarande har jag inte en definitiv uppfattning. Men vi förstår hur Diana Nyman känner sig och vi vill ursäkta oss för den känslan, säger Jan Nielsen.
Det vill säga, det enda han kan erkänna är att Diana Nyman har en känsla av att ha blivit kränkt, inte att hon faktiskt blivit det. För mig antyder detta starkt att Jan Nielsen efter lite efterforskningar faktiskt inte tror på hennes historia, utan att deras "ursäkt" bara är damage control. Hade Jan Nielsen trott på hennes version borde en eller flera anställda fått sparken direkt -- självklart kan man inte ha personal som beter sig på ett sådant sätt på ett lyxigt hotell -- men nu verkar deras strategi vara att be om ursäkt men inte göra något, och hoppas att det hela glöms bort snart. Det är också rimligt av Sheraton att inte offentligt ifrågasätta hennes berättelse, även om de skulle veta att den inte stämmer. Dels eftersom de vet att det nog är omöjligt att vinna en utdragen debatt i media om vad som egentligen hänt, dels eftersom en sådan debatt bara skulle göra att det blir mer skriverier om skandalen, vilket inte skulle gynna deras varumärke. Därav ursäkten som inte är en ursäkt.
submitted by stf9 to sweden [link] [comments]


Jag har väntat på dig - YouTube Lena Andersson Jag har väntat på dej - YouTube Canyons, Jag har väntat på dig, KSM Studio Jag har väntat på dej Jag har väntat på dig - YouTube [1974] ABBA - I've Been Waiting For You (Jag Har Väntat På Dig) (Swedish version) Jag Har Väntat På Dej

Hov1 - 'Ma Chérie' text Lyrics at AZLyrics.com

  1. Jag har väntat på dig - YouTube
  2. Lena Andersson Jag har väntat på dej - YouTube
  3. Canyons, Jag har väntat på dig, KSM Studio
  4. Jag har väntat på dej
  5. Jag har väntat på dig - YouTube
  6. [1974] ABBA - I've Been Waiting For You (Jag Har Väntat På Dig) (Swedish version)
  7. Jag Har Väntat På Dej

Lena sings the lovely Swedish version of 'I've been waiting for you'. Lena was discovered when she was only 15 singing on Swedish radio by Stig Anderson. ABB... Provided to YouTube by The Orchard Enterprises Jag har väntat på dej · Inger Lise Rypdal 20 Perler ℗ 2016 Talent Musikk AS Released on: 2016-11-10 Auto-generated by YouTube. Will's Lockdown Ukulele Playalong - I Wanna Be Like You, Hot Tamales and Psycho Killer - Duration: 32:43. UkuleleOrchestra Recommended for you Canyons, Jag har väntat på dig, KSM Studio - Duration: 3:37. Kennet Silvander 1,784 views. 3:37. Vikingarna - Kramgoa Låtar 1 - 1 - Jag Har Väntat På Dig - Duration: 3:26. Provided to YouTube by WM Sweden Jag har väntat på dig · Vikingarna Kramgoa låtar 1 ℗ 1975 Mariann Grammofon AB Writer: Benny Andersson Writer: Björn Ulvaeus... Provided to YouTube by The Orchard Enterprises Jag har väntat på dig · Erik Lihms Orkester 2004 ℗ 2011 Hans Edler Music AB Released on: 2004-08-14 Music Publ... Vikingarna - Kramgoa Låtar 1 - 1 - Jag Har Väntat På Dig - Duration: 3:26. Vikingarna1000 17,557 views. 3:26. 34 videos Play all BONUS - ABBA På Svenska (Swedish) ABBAntologiABBA; ABBA ...